Christian är grundare av YesYoga och driver Yoga DJ Sessions samt Yoga Radio Sessions/Yogapodden tillsammans med Curt Lundberg. Han är förutom utrikesreporter på TV4 också instruktör på Fitness24Seven och håller i yogapass på arbetsplatser, skolor mm.
Frågan dyker upp, gång efter gång, från blivande kunder och elever, och svaret är: ”Det är min yoga. Det är YesYoga ”. Har de varit på en av mina klasser så vet de - om inte så måste jag förklara. Grunden är hatha yoga, en friare form av yoga med en enorm skattkista av rörelser att gräva ur, kompletterat med tai chi, chi gong, dans, movement och annat som gör det till en unik, fri form av innovativ, modern yoga. Men först – missuppfattningarna…
Människor som inte har provat yoga har en bild i sitt huvud av vad det är. Bilden är så stark att om jag tar ett foto av en grupp efter ett pass, så ställer de sig stundtals med handflatorna ihop framför bröstet - trots att det inte är en hälsning som jag brukar använda. När DJ´s och musiker får höra att jag har elektronisk eller annan musik på mina pass säger de: “Ja, jag har ambient, lugn musik som skulle passa” – trots att jag ofta har elektronisk musik med hög BPM.
Det kan också, företrädesvis hos stora företag, ibland multinationella och kraftigt vinstgivande, finnas en uppfattning om att yoga ska vara billigt. Det verkar inte som om yogaläraren ska få debitera lika mycket per timme som de själva gör. Men – yogaläraren är en konsult i friskvård, en “coach i wellness”, som inte bara dammar av sitt pass utan också har förberedelser, restid och efter passet mer än gärna ger råd om allt från arbetsmiljö till hur eleverna ska hantera problem med olika delar av sin kropp – om jag får betalt för det, precis som vilken konsult eller snickare som helst. Några tusen i månaden är ett lågt pris för ökad hälsa och stegrat välbefinnande hos de anställda. Vad kostar en anställd som blir utbränd?
Dagens yogalärare behöver en stark profil för att sticka ut från mängden och för att göra skillnad. Det mesta av den yoga som lärs ut i Sverige idag är tråkig i bemärkelsen förutsägbar, oavsett om det kallas ashtanga, vinyasa eller kundalini. En serie rörelser, ofta samma från gång till gång, utförs repetitivt och monotont. Det passar vissa, men de flesta föredrar variation och förnyelse, för att det är roligare men också för att det är bättre för våra kroppar.
En central ingrediens i min yoga är att vi rör oss i positionerna. Som en av mina inspiratörer, Julie Martin från Hawaii, säger: “Vi för hela tiden en dialog med kroppen, vi kommunicerar, ersätter statiska rörelser med mjukhet”. Julie Martin representerar den oortodoxa yogan som tar hänsyn till nya rön om hur kroppen fungerar, t ex bindvävshinnornas, den s k fascians, betydelse.
Om du vill veta mer om Julie Martins tankevärld, som är allt annat än flummig, lyssna på podden med henne. Esoteric mumbo, good-bye… Inte överraskande är hon väldigt kritisk mot samtida yogalärarutbildning. https://www.podomatic.com/podcasts/yogapodden/episodes/2018-08-12T01_32_25-07_00
Inspirerad av Julies fria syn på yogan inkluderar jag rörelser som kan sägas vara ”dansliknande”, också några tai chi-rutiner som jag lärt mig av min vän Henrik, tai chi-mästare sedan cirka 20 år. Mina elever får föreställa sig att de befinner sig i en park i Peking en söndagsmorgon; långsamma, mjuka, samtidigt stadiga. Eller gå vaksamt som en katt som anar att det kan finnas glassplitter på marken. Eller varför inte framåtlutade, hukande gåendes som det SWAT-team som vi sett hundratals gånger på film; “…the enemy is in the perimeter, I´ve got a visual”. Det är ett utmärkt sätt att få fokus och balans, rota sig själv innan det mer fysiskt krävande flödet tar sin början.
Jag har rest runt jorden och sökt inspiration från andra yogalärare. Ibland har det varit samma rutin, igen, men stundtals har det varit givande. En ny sekvens i Kambodja, ett tilltal i Williamsburg, ny musik på ett pass i Ungern och senast, en för mig ny rörelseform, Gaga Movement Language, i Tel Aviv.
Mötet med Gaga Movement under nyåret var delvis som att möta min egen praktik, det som jag under många år har utvecklat till min alldeles egna form av yoga - YesYoga. Och mötet var slumpartat. På en yogastudio fanns det en klass i "Gaga" och jag hade ingen aning om vad det var. Jag bokade in mig och deltog i en klass med ständig rörelse – ett kroppsspråk. Gaga Movement utvecklades av den berömda koreografen på Batsheva Dance Company, Ohad Nasrin.
Det handlar om att lära känna sin tredimensionella kropp. Läraren föreslår rörelser, du följer men anpassar rörelserna efter din kropp. Hela tiden i rörelse, från mjukt till hårt, från sida till sida, högt till lågt, över hela salen. Efter en timmes kontinuerlig, varierande rörelse är jag – hög. En enorm tillfredsställelse i hela kroppen infinner sig, det gör inte ont någonstans (som det kan göra efter ett hårt ashtanga- eller workout-pass). Kroppen känns lätt, leendet sitter som klistrat på ansiktet och all blygsel inför att röra sig (ibland rätt knäppa rörelser...) är som bortblåst.
Samsarafestivalen 2015. Simon Borg Olivier, yogainstruktör från Australien, har varit en stor inspiratör. Han använder klickljud för att markera att eleverna ska byta position.
Rörelserna har nått varje hörn av min mänskliga maskin, hela kroppen har fått rundsmörjning. Det är som att olja musklerna, få liv i varje sena. En analogi är att gå ut från en technoklubb efter fem eller tio timmars dans och tänka: "wow, det här kommer att kännas i mitt dåliga knä" eller "snart får jag mitt straff". Men smärtan kommer inte. Dans är inre salva för systemet, medicin – kroppen smörjs överallt, öppnar upp mellan kroppsdelar, utjämnar, balanserar.
Min första Gaga-instruktör var Londiwe Khoza från Sydafrika. Några dagar senare gick jag och såg "The Look", framförd av Nasrins Batsheva Dance Company. Till min överraskning var en av dansarna Londiwe Khoza, som med fyra kvinnliga kollegor dansade till ett prosastycke av den föga politiskt korrekte amerikanske författaren Charles Bukowski. Efter mötet med Gaga på yogastudion deltog jag i fyra klasser på Batsheva.
Det finns Gage People, för “vanligt folk”, och Gaga Dancer för proffs. Att utveckla en rörelseform som även inkluderar oss vanliga dödliga tyder på en generös attityd; alla ska få möjligheten att bli hög på sin egen kropp. I klasserna i Tel Aviv deltog alla sorters människor, stora som små, unga och gamla.
Under våren går jag en kurs i Gaga Movement på Balettakademien. Självklart kommer jag att inkludera rörelser därifrån på mina pass. Häng med på resan – en yoga i ständig rörelse. Det är DEN sortens yoga det är.
Kontakt
Missa inte när vi släpper nytt - prenumerera på våra artiklar!
Hej Ola!
Svar: ja, varför inte? Har varit inne på samma tanke själv. Brukar skämta om att i USA skulle det kanske kallas "Slow Burn", "Deep Stretch" eller nåt liknande.
Svar nr 2 är att det ändå är hatha yogan som är grunden. Och om du kollar omkring dig så är det ju milsvid skillnad mellan t ex Ashtanga och yin - båda kallas ändå yoga.
Många yogapositioner kommer också från traditionell gymnastik - Linggymnastiken har ju t ex påverkat yogan.
Men genom att kalla det YesYoga så markerar jag ändå att det här är något annat än din vanliga kopp thé.. Å andra sidan så är det också problem att förknippas med yogan, då den ofta är repetitiv och…
Varför kallar du det yoga? Varför inte yesgymnastik tex?