Christian är grundare av YesYoga och driver Yoga DJ Sessions samt Yoga Radio Sessions/Yogapodden tillsammans med Curt Lundberg. Han är förutom utrikesreporter på TV4 också instruktör på Fitness24Seven och håller i yogapass på arbetsplatser, skolor mm.
Nej, det här inte reklam för ett “mysigt retreat” på Bali.
Det är en liten personlig guide för dig som vill utforska öns möjligheter till yoga - och annat som kan vara värt att uppleva.
Så - sätt dig i passagerarsätet ett slag. Bali - here we come!
Rusty David sätter tonen för vår Bali-sejour med sin smittande livsglädje - Radiantly Alive!
UBUD
Vi ska börja i staden Ubud, där det finns många yogastudios. Själva staden är ok, men trafiken på huvudgatan är intensiv och full av avgaser, mycket beroende på att en räcka tvärgator är stängda för trafik.
Många talar om Yoga Barn. Jag blev inte imponerad. Istället fann jag att Radiantly Alive var just så “alive and kickin´” som en yogastudio ska vara. Inte snofsig utan en bruksstudio med inspirerande lärare som tog yogan till en ny nivå genom att utveckla de traditionella rörelserna och addera nya, öppen arkitektur ut mot växtligheten och djurens läten. Här höll t ex Paul Hack från Storbritannien en workshop titulerad “Yoga Groove” till ackompanjemang av lokala indonesiska musiker - Gun Gun och Arjun.
Och titta på klippet med Rusty Davis ovan - visst är det omöjligt att INTE känna kroppen spritta när han beskriver sin yoga! Wow. Mer sånt.
Intuitive Flow ligger vackert beläget i risfälten utanför Ubud. Väl värt att besök, inte minst på grund av den vegetariska restaurangen som ligger på vägen dit. Och det finns gott om bra mat överlag i Ubud, t ex Alchemy Raw Vegan Café.
GILI MENO
Jag testade även yoga på Gili Meno, men det var intet nytt under solen. Zandra Lundberg spelade Bruce Springsteen och Steve Winwood som uppvärmning på Seri Resort - nytänk där. Ön är rätt deprimerande ut miljösynpunkt. Några få meter från Seri får jag en distinkt och brutal påminnelse om hur turismen förstör ön. På sina ställen har havet slukat sju meter av stranden på bara 20 år. Och det går utför snabbt när rester av korall tas bort till förmån för turisternas sandstränder. För 30 år sedan var ön ett naturreservat. Nu är det turisternas krav på “unspoiled stretches of beach” som står i fokus. Det är fortfarande möjligt att gå barfota runt ön tack vare lokala insatser för att rensa skräp. Ett sympatiskt inslag är att bara ekipage med en hästkraft tillåts, jämte ett fåtal elektriska mopeder. Kontrasten till de hedonistiska riterna på grannön Gili T kan inte vara större. Jag kan höra bullret färdas över vattnet från de svampladdade psytrancefesterna. Men i varje resepackning ska hörselskydd ingå. Så det går att sova ändå i det lilla huset på Bugi Beach som jag har fått låna av en kompis i Sverige.
Det var spännande att dyka och se på sköldpaddor. Men vattnet utanför Gili Meno är rätt smutsigt och ankrande båtar gör att korallen förstörs.
TRE PLATSER
Jag hittade under en månad tre platser på Bali som gav lugn och glädje. De rekommenderas varmt även om yogan där inte var huvudsaken, utan det genuina, att umgås med den varma, artiga lokalbefolkningen. Det kändes nästan som att vara backpacker i Asien på 70-talet.
1. AMED
Aas Beach i Amed. Det här en genuin fiskeby. Varje morgon skjuts fiskebåtarna ut från stranden. På eftermiddagen kommer de tillbaka och de manliga fiskarna möts av sina kvinnor som hjälper dem att ta hand om fångsten.
Ingen ankring - de avlånga fiskebåtarna dras upp på stranden, vilket gör att mycket av korallen är intakt - även nära stranden. Det räcker med att simma ut några meter så börjar det bli intressant att snorkla. Tiden försvinner när den ena färgglada fisken efter den andra avlöses av pilsnabba stim med kromglänsande dito.
Meditasi Bungalows, där nästan alla Buddhastatyer målas röda, ligger precis vid stranden och rummen är en blandning av samtida hotelldesign och tradition - eleganta med högt i tak. Skyltar vid ingången till Meditasi påpekar att här gäller “No wifi, no internet, no TV, no stress…”- denna sympatiska profil kan komma att ändras; alltför många gäster klagar över att de inte kan uppdatera sitt så kallade flöde när de besöker Meditasi.
Ägarparet är i 50-årsåldern och jag förstår att de har haft, och har, ett roligt liv. Stora banderoller i samlingsrummet/matsalen visar ägaren som ung, med en spliff i handen, och texten “Eat, drink and laugh”. Numera är det bara vanliga cigaretter i hans mun.
Hustrun undervisar i yoga enligt traditionellt mönster.
Byn är inte vacker men genuin. Inga problem att stanna och prata med traktens tonåringar som träffas över mopederna. Nära ligger Tulamben som är mer turistigt kompakt. Många dykare kommer dit och byn kan stoltsera med ett vrak i viken som dragplåster.
2. MUNDUK
Det visar sig att yogaställena inte har öppet, eller har bommat igen. Men det gör inget. För det här är en by…
…där man kan höra musik, vandra till ljudets källa och bli injuden att lyssna på barn som spelar på balinesiska xylofoner i trä.
…där det är bönemöte i Folkets hus, ett möte som förvandlas till en kakafoni av tungomålstal och kvinnor som svimmar i extas. Lugn byts till oro när hänförelsen sprider sig bland publiken.
…där man göder mårddjur som sväljer kaffebönor som skits ut och blir till kopi luwak - världens dyraste kaffe.
…där en mot slutet hopplös vandring i ösregn till Tamlingan Lake utanför staden, plötsligt förvandlas när en fin restaurang oväntat dyker upp. Och den är öppen och serverar delikat mat som sväljs ner med balinesiskt, inte oävet, rosévin.
…där jag, när jag gör entré in i en affär för att köpa en läsk, får sällskap sittande på trappen av en kvinna som arbetar i butiken. Hon pratar inte mycket, vill bara hålla mig sällskap, så att jag inte behöver vara ensam, just då, just där.
…där jag vandrar till tempelruiner täckta av illgrön mossa och där det säljs bensin i gamla Absolut-flaskor.
3. GUNUNG AGUNG
Utbrottet på vulkanen Gunung Agung, drygt 3000 meter hög, kom något år senare. 100 000 människor fick evakueras. Jag upplevde inget av detta, bara en vandring, ensam med en guide, som började 04.00 och fortsatte i hårt tempo uppför bergssidan. Becksvart, så att jag tvingades kravla mig upp med såväl händer som fötter under långa sträckor beroende på att jag när jag reste mig upp fick svindel - det fanns inget att fästa blicken vid. Bara mörker.
Vi kommer upp före soluppgången och utsikten är, som det heter, hänförande. Vi ser dalen, byarna och havet sakta fyllas av ljus och dimma. Eftersom senaste utbrottet var i juni 2019 så är det egentligen inte en vandring att rekommendera.
Nå, var ligger nu dessa platser? Googla. Men, som bilden påtalar, så finns inte alla svar där. Och även om Lonely Planet ofta fungerar så är det din egen, unika reseupplevelse som formas där och då, i mötet med människor på plats.
Ha en härlig resa!
Not: Christian Wigardt gav 1980 ut boken “Möten i Asien - ur en ung luffares dagbok” (Prisma), som blev något av en luffarbibel för många svenska ungdomar, även om en recensent tyckte att “ska den här boken anmälas så är det för polisen”…
Kontakt
christian@yesyoga.se
http://www.yesyoga.se
http://www.yogadjsessions.com
https://www.acast.com/yogaradiosessions
Missa inte när vi släpper nytt - prenumerera på våra artiklar!
Comments